Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av vår Operas bärande krafter men vid sitt giftermål
lämnat scenen. Det var emellertid depressionstider
i Sverige även den tiden, och hrr grosshandlare
hade det knalt. Resolut beslutade då fru Östberg att
låta sin stämmas gyllene toner förvandlas i
klingande valuta, varför hon tog engagemang vid operetten,
där hon betalades med det efter dåvarande
förhållanden svindlande gaget av 100 kronor pr kväll.
Alla våra mera framstående operettprimadonnor,
ja t. o. m. ännu en operadiva — Mat kilda J ung stedt
— ha sjungit Boccaccios parti. Somliga ha
uppfattat den florentinske skalden som en sockerprins,
andra som en tragisk Hamletfigur, men ingen har
lyckats att med den abandon och det humör, som
Carolina Östberg presterade (för att nu inte tala
om hur sångpartiet sköttes) få publikens entusiasm
till kokpunkten. Av alla efterföljerskorna torde
nog Anna Norrie kommit originalet närmast och
vad apparitionen beträffar även överglänst
förebilden.
Det var alltså fröjd och gamman inom Nya
Teaterns murar. Holmqvist gnuggade händerna och
myste, när han inhöstade aftonkassorna, och
Josephson sprudlade av stridshumör. Nu hade han
både tid och pengar för att kunna ge Goethes
»Faust», omsorgsfullt och i en värdig utstyrsel
Ett annat program — visserligen ej någon
operett — som förutom ära även givit teatern mycket
guld var Strindbergs »Eycko-Pers resa» med
karakteristisk scenmusik av Henneberg.
Strindbergs trotsiga och hånfulla repliker
motto-gos med jubel —det var inom vissa kretsar modernt
och förfärligt intressant att vara smått salongsre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
