Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sedliga Stockholm. Trumpetare.
Fru Hartmans lön.
Med hösten 1885 tillträdde jag mitt engagemang
som kapellmästare vid Nya Teatern. Före ferierna
hade Josephson haft långa konferenser med mig för
att bestämma vilka musikverk, som skulle givas
under säsongen. Som första program voro vi överens
om »Cornevilles klockor». Vidare önskade
Josephson, att hans 20-årige kapellmästare skulle få någon
prestige, varför ett par operor skulle inövas. Det
blev en enaktsopera av Gluck »Den lurade kadin»
och Dortzings nätta opéra-comique »Vapensmeden»,
i vilken fröken Hilda Sjöberg, sedermera fru
Caste-gren, skulle få visa vad hon gick för. Mitt förslag
att upptaga »Mikadon», som jag hade sett i
utlandet, godtogs ej. Över huvud taget var Josephson
mycket noga med att inga lättfärdiga eller frivola
stycken fick tas upp på hans teater. Stockholm var
nämligen ovanligt sedligt. Visserligen kunde jag
själv i världsvimlet ej upptäcka några symtom i
den vägen, men herrar teaterkritici voro djupt
sedliga, åtminstone i sina spalter. Herrar översättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
