Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna ej gärna den gudomliga straffdomens örnar
vara fjärran. Måhända är det blott därför att Gud
ännu funnit några rättfärdiga inom vårt Södom,
som han dröjer med domen. Men den som förstår
vad dylika tidstecken innebära, han kan ej annat än
vänta att en vredens dag snart måste inbryta över
vårt folk, som så länge föraktat Guds tålamods och
långmodighets rikedom. Ve dem, som nu le, ty de
skola gråta och jämra sig.»
Ja, kanske Stockholm är ett Sodom, och nog är
det många som jämrat sig, men det är dock en smula
hårt och orättvist att låta m:me Judics »Niniche»
och »Gilla Helgonet» få en del av skulden för all
denna jämmer.
Gortzings romantiska opera »Vapensmeden»
fyllde ju i sedligt avseende ganska långt gående
fordringar. Fröken Sjöberg gjorde stor och berättigad
lycka, Mauritz Grunder var särskilt i dramatiskt
hänseende utmärkt i titelrollen, Axel Ringvall sjöng
förste älskaren — i stoppning, för att något maskera
sin gängliga figur — och hr Castegren stod bakom
kulisserna och var avundsjuk och svartsjuk på
Ringvall. För att kontrollera att inte mitt minne
svikit, har jag intervjuat vännen Ringvall om
ovanstående uppgifter, men han nekar absolut till att han
hade stoppade ben.
»Jag hade redan den tiden min charmanta figur»,
påstod han. Axels uppgifter, när det gäller hans
charmörroller, äro dock ganska otillförlitliga, varför
jag i detta fall vidhåller min uppgift och litar på
mitt eget goda minne. *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
