Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dåligt sällskap, gästade också staden. Hon hade
sannerligen inte magrat något vidare efter sitt
stockholmsgästspel, och det var i dubbel bemärkelse sant
vad en kritiker skrev: »hon var stor i ’Lilla
Helgonet’». Dessutom hade hon snuva och spelade
nonchalant. Förmodligen tyckte hon, med den för
fransmännen betecknande okunnigheten i geografi, att
hon befann sig i någon av civilisationens utgårdar.
Men sina stora, mörka, sammetslena ögon, vilka
tystade ned all närgången kritik, hade hon i
behåll.
Även från Stockholm kommo gästspel, vilka
bidrogo att öka min hemlängtan. Särskilt var detta
förhållandet med Ellen Hartmans och Anna
Petterssons.
För Stockholms utkorade favorit, Ellen
Hartman, med sin bestickande
charme och naturliga
glättighet, understödd av
en på flerårig erfarenhet
grundad förmåga att
veta, hur »folk ska tas»
var det naturligtvis en
smal sak att besegra
hälsingforspubliken och
förvrida huvudena på
såväl gamla som unga.
Efter föreställningens slut
— hon spelade »En
räddande ängel» —•
naturligtvis — spände
studenterna hästarna från
hennes vagn och drogo
Georg Schnéevoigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
