Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emma Ekström, vars konstnärsbana jag av lätt
förstådda skäl noga följt, begärde vid ett
säsongskifte få sin lön höjd från 175 till 225 kr. i månaden,
vilket hon ansåg vara rätt och billigt med tanke på
den arbetsbörda som vilade på hennes den tiden
ganska späda axlar. Då svaret blev ett bleklagt nej,
antog hon ett erbjudet gästspelsengagemang vid
Casinoteatern i Köpenhamn, vilket, ursprungligen
planerat för en månad, genom upprepade
prolongationer varade i sju månader. Efter intensiv
telegramväxling reengagerades hon vid Vasateatern,
men nu hade den begärda lönen tredubblats.
Jag har i det föregående berättat om åtskilliga
succéser, nu kanske det kan vara tid att även tala
om ett fiasko. Harald Molander hade fått fatt i ett
roligt franskt lustspel av Meilhac: »Décoré», som
han lokaliserade efter svenska förhållanden och
under titeln »Vasariddare» erbjöd Vasateatern till
spelning. I stycket hade även inlagts några
kupletter »komponerade» av Nalle Halidén. Stycket
var roligt och publiken skrattade rätt hjärtligt,
ehuru den smått reagerade mot åtskillig respektlös
drift med »royauténs imposanta emblem». Särskilt
kände den sig obehagligt berörd då »Ur svenska
hjärtans djup» parodierades från scenen. Men allt
det där var bara småsaker; det som beredde styckets
fall och kom publikens tålamod och överseende att
upphöra, var den inlagda »busvisan».
Molander var mycket road av stockholmskt
slangspråk och hade med vetenskaplig noggrannhet stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
