Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni sjunger för högt.» Enligt vedertaget bruk
betyder en sådan gest: »högre, högre!» Hela
ensemblen, med Melba i täten, började nu så småningom
att stiga medan kapellmästaren allt ivrigare pekade
med tummen uppåt. När så orkestern äntligen satte
in blev det en öronbedövande kakofoni. Mer än en
halv ton skilde sångare och orkester åt.
Hallén anslöt sig nästan omedelbart till det
oppositionsparti som, med Rundberg i spetsen, absolut
ville ha bort Nordqvist. Missnöjet med regimen
växte dag för dag. Personalen fick vidkännas stora
avdrag på lönerna på grund av ebb i kassan och
utsattes dessutom för smärre trakasserier, t. ex.
pliktfällning för bristande memorering.
Strindberg säger i »Fordringsägare»: »Låt bli att
gå och såra andras egenkärlek. Det är det
sårbaraste man har.» Det rådet följde inte Nordqvist alls.
Tvärtom. Han fann ett nöje i att reducera
operafolkets naiva självöver skattning till rimliga
proportioner. Följande lilla dialog lär vara autentisk.
Operasångare G.: »Jag skulle vilja sjunga
’Wilhelm Tell’.»
Nordqvist: »Varför det?»
G.: »Jo, jag kan partiet.»
N.: »Det kan jag med, men det låter för dj—ligt.»
Även följande historia berättas med anspråk på
tillförlitlighet: En ung särdeles välfödd och
över-gödd tenor med punschmage, dubbelhaka och runda
kinder som en av Rafaels trumpetblåsande änglar
anhöll hos Nordqvist om tillstånd att få debutera.
Hans lärare, Rundberg, rekommenderade
debutanten till det bästa. Nordqvist mönstrade den unge
mannen från topp till tå och dekreterade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
