Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin forne antagonist
Lunkan, och bar på
en lagerkrans från
Operans solister.
Tempora
mutantur, nos et mutamur
in illis.
Samma af ton
sjöngs »den
grymme officeren» — ett
litet tenorparti som
tillhörde den
avgående regissören
Rundbergs
repertoar — av Forsell.
En tidning som
föreföll att vara
särskilt intresserad av
John Forsell som underlöjtnant vid I. 7.
militära meriter påstår att »löjtnanten
tycktes vara svåra ovan vid vapnens rätta bruk, ty i
final I tappade han värjan och under
revolutionsscenen, final III, var det nära att han blivit
omkull-knuffad av den vilde hr Lundqvist (Tell)».
Forsell har själv för mig, med självuppoffrande
galghumor, berättat att han i denna roll var iklädd
röda trikåer och stora kyllerstövlar med breda
stövelkragar. Han gick och f jädrade sig framför en söt
balettflicka, men då hon ej tycktes vara vidare
imponerad av den martialiska uppenbarelsen frågade
han henne: »Hur tycker fröken att mina ben ta sig
ut i den här kostymen ?» Svaret blev en kalldusch:
»Jag tycker dom ser ut söm långa skedar i ett par
toddyglas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
