- Project Runeberg -  Teaterhistoria och teaterhistorier. Minnen och anteckningar från en 40-årig verksamhet inom teaterns roliga och oroliga värld /
189

(1924) Author: Hjalmar Meissner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mänskligt att döma är det antagligen ej sä lätt att
sjunga i takt när man hissnar och känner vissa
symtom av den obehagliga sjösjukan.

Man prövade först med några balettflickor och
det gick ju ganska bra. Men när operasångerskorna,
som ej är o så lätta på foten, kommo, blev det gråt
och tandagnisslan utan all ända. Fru Östberg som
sjungit in första rhendotterns parti vägrade
absolut: »Ä’ de’ meningen att jag ska’ ligga på magen
i den där gungan? Försök inte. Jag är engagerad
som operasångerska och ska’ gärna sjunga
halsbrytande ’kålrötter’ (= koloratur) och kliva upp ända
till sjustrukna fiss, om ni så vill, men att på gamla
dagar göra konster i trapets, det gör jag ta mig
fanken inte. Nej, snälla herrarna, var så god och
bjud dom andra mamsellerna.» Varpå hon med en
majestätisk gest slängde rollen i golvet. Den
överlämnades till en annan sångerska, ej tillhörande
tungviktsklassen, vilken neg och tackade.

Fru Östberg stod högt i kurs hos teaterns olika
kapellmästare på grund av att hon städse var
berg-säker på sina musikaliska uppgifter. Flon lät varje
not få sin rätta valör, hoppade aldrig över några
åttondedelspauser och förryckte ej den rytmiska
balansen genom att omotiverat hålla ut en fermat i
det oändliga. Då Ellen Gulbranson gasterade hos
oss i »Valkyrian» önskade gästen att en strykning,
som hade gjorts i andra akten, åter skulle tagas
upp. Både Mikael Bratbost (Siegmund) och fru
Östberg (Sieglinde) fick alltså i största hast inlära
cirka 40 takter var. Vid kvällens föreställning blev
Bratbost nervös för de nyinlärda takterna och
började sjunga rakt på tok i oriktig tonart. Då lutade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhteaterhi/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free