Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är förresten inte allenast teateragenterna som
kunna misstaga sig.
Det var en gång, för många, många år sedan
— detta är ingen saga fast ingressen låter så —
en teaterdirektör som hade en ung förhoppningsfull
son. Den unge mannen skulle göra sin första
ut-rikesresa. Han hade mottagit en del förmaningar
av sin kloke fader, och även den uppmaningen att
om han fick se någon bra pjäs där ute, så skulle han
genast skriva hem och varsko.
I Berlin — det var mitt i högsommaren — voro
naturligtvis de största och bästa teatrarna stängda,
varför det i tidningarnas repertoarlistor påpekades
att dessa teatrar voro: »gcschlosscn». Den lydige
gossen skrev genast hem per expressbrev: »Pappa
ska genast köpa en pjäs som heter ’Geschlossen’.
Den ges för närvarande på inte mindre än sju
teatrar i Berlin.»
Ja, misstag äro ju förlåtliga. Själv har jag en
gång sprungit genom gator och gränder i en italiensk
bondby, för att närmare beskåda en tenorsångare,
vars röst föreföll mig underbar. Det var 32°
Celsius i skuggan. (Vad hade jag i skuggan att göra?)
Väl framkommen till ort och ställe, varm och
andfådd, befanns sångarfenomenet vara en
grammo-phon som vevade upp en Carusoskiva.
Men — låtom oss lämna det soliga Italien och
återvända till Blasieholmen. De eftersökta
publikfavoriterna använde sig, med stor affärsklokhet, av
de fördelaktiga konjunkturerna. Några små
promenader mellan Teatergatan 2 och Nybrohamnen
— möjligen med en liten avstickare till den nya
Intiman vid Birger Jarlsgatan — voro tillräckliga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
