Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINAL.
»Nu tror jag det kan vara tid
att tänka på refrängen.»
Vi närma oss nu den tidpunkt då minnet av
händelsernas gång ej längre behöver uppfriskas.
Envar, som något följt med de senare årens
teaterkrönika, erinrar sig nog både skuggor och dagrar,
ljuvliga harmonier och skärande dissonanser.
Teaterluften har dessutom varit bemängd med så
många brännbara ämnen, att om man blott river om
litet i askan, så riskerar man att elden slår upp i
ljusan låga igen. Och kan man undvika en besvärlig
eftersläckning så är det så mycket bättre.
Ack, om jag hade den förmågan att lätt och
lekande säga elakheter på ett akademiskt förtjusande
sätt. I Musikaliska Akademiens, ibland något torra,
högtidstal får man då och då höra en liten
ordvändning som verkar likt en oas i öknen och piggar upp
den halvslumrande åhöraren. Om en i konstnärligt
avseende ytterst dubiös operasäsong, som — förlåt
uttrycket — »skälldes ner» i hela pressen, yttrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
