Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stigt sätt att förvärva sig anseende, lika konstigt
som somliga människor äro, och Dag Doughtry
tyckte att det gav honom fullt berättigande att
existera.
Han inlade alltså hela sin energi och hela sin
själ i att upprätthålla sitt anseende som
sexliter-man. Det var därför han på lediga stunder sålde
sköldpaddkammar och hårprydnader och var
ganska händig i konsten att stjäla andras hundar.
Någon måste ju betala de sex literna, och
multiplicerade med trettio uppgingo de till en vacker summa
i månaden, och eftersom denne någon var Dag
Doughtry själv, ansåg han för nödvändigt att
förpassa Michael ombord på Makambo genom en
styr-bordslucka.
Michael hade den kvällen strövat omkring på
stranden i Tulagi och förgäves undrat vart
valbåten tagit vägen, och där mötte han den tjocke,
undersätsige, gråsprängde stewarden. Vänskapen
mellan dem knöts nästan genast, ty Michael hade
från en munter valp växt ut till en munter hund.
Långt mer än Jerry var han en sällskaplig och
snäll varelse och det trots den omständigheten att
han känt mycket få vita män. Först hade det
varit mister Haggin, Derby och Bob på Meringe,
sedan kapten Kellar och hans styrman på Eugénie
och slutligen Harley Kennan och befälet på Ariel.
Han hade utan undantag funnit dem allesammans
olika, och behagligt olika de horder av svarta han
lärt sig förakta och uppträda morskt emot.
Och Dag Doughtry hade ej visat sig vara något
undantag, alltifrån sin första hälsning: »Hej, du
II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
