Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan han blossade pä sin pipa och granskade
hundens välformade kropp.
»Präktig hund, stilig hund», sade han högt i
gillande ton. »Hör du, du skulle allt kunna ta pris
på vilken hundutställning som helst här i
hamnstäderna, så att du blev fullsatt med bandrosetter.
Det enda du har emot dig är det där rynkiga örat,
men det skulle jag nästan kunna prässa ut själv.
En veterinär kan då alltid göra det.»
Han förde helt nonchalant ner sin hand till
Mi-chaels öra och började med smekande fingerspetsar
klia honom nedanför örat, just där det växte ut
ur det strama skinnet över huvudskålen. Och
Michael tyckte om det. Aldrig hade en människas
hand tagit sig sådana friheter med hans öra utan
att ändå göra det illa. Dessa fingrar framkallade
endast en fysisk njutning så intensiv att hela hans
kropp snodde och vred sig av välbehag.
Sedan drog han i örat, som långsamt gled
mellan fingrarna ända till spetsen, medan det kittlade
så härligt ända ner i örroten. Detta gjorde han
än med det ena örat och än med det andra, och
hela tiden uttalade mannen dämpade ord som
Michael ej förstod, men som han antog voro riktade
till honom själv.
»Huvudet mycket bra och välbildat», mumlade
Dag Doughtry, i det han först strök över det med
handen och sedan drog eld på en tändsticka. »Och
inga rynkor, och präktiga, kraftiga käkar, och
alldeles, lagom hulliga kinder.»
Han stoppade in fingrarna i Michaels mun och
lade märke till de starka och jämna tänderna, mätte
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
