Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga från stewarden. Det var bruket. Då ett älskat
svin dog, brukade dess ägare gå ut och döda någon,
vem som helst. Naturligtvis var det bäst om de
dödade den vars trollkonster gjort svinet sjukt. Men
om de inte kunde komma åt honom, fick någon
annan släppa till livet. Kwaque hade alltså blivit
vald till försoningsoffer.
Dag Doughtry drack ur en sjunde liter medan
han hörde på, så gripen var han av det romantiska
i denna hemska djungelhistoria, vari människorna
dödade en obekant därför att ett svin hade dött.
Spejare, berättade Kwaque, inberättade att de
båda sörjande svinägarna voro i annalkande, och
byn flydde till djungeln och klättrade upp i träden
— alla utom Kwaque, som ej kunde klättra i träd.
»Sant ord», sade Kwaque, »mig icke göra det
svin sjuk.»
»Sant ord», inföll Dag Doughtry, »du förhäxa
det svin för micke. Du se ut som fan själv. Du
göra allting sjuk som se på dig. Du göra mig för
micke sjuk.»
Det blev en vana för stewarden att, då han tömde
sin sjätte liter innan han kojade, ropa på Kwaque
och låta honom tala om sin historia. Det påminde
honom om hans barndom, då han hetsat upp sig
med historier om vilda människoätare i fjärran land
och drömt om att han en dag skulle få se dem
med sina egna ögon. Och här låg han nu, sade han
fnittrande för sig själv, och hade en riktig äkta
människoätare till slav.
Slav var Kwaque lika säkert som om Doughtry
hade köpt honom vid en slavauktion. När helst
3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
