Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kwaque hade för resten ingen lust att överge
sin herre, som när allt kom omkring var snäll och
rättvis och aldrig lyfte sin hand mot honom. Sedan
han överlevat den första tidens sjösjuka och sedan
aldrig satte sin fot i land så att han åter behövde
råka ut för sjösjuka, hade Kwaque klart för sig
att han levde i ett jordiskt paradis. Han behövde
aldrig sörja över sin oförmåga att klättra i träd,
eftersom han aldrig hotades av fara. Han fick mat
regelbundet och allt vad han behövde, och en
sådan mati Ingen i hans by kunde ha drömt om
sådana läckerheter som han alltjämt fick att äta. På
grund av dessa omständigheter blev han ganska lätt
kvitt en liten attack av hemlängtan, och han var den
lyckligaste människa som någonsin seglat på havet.
Det var Kwaque som lyfte Michael genom
lastporten in i Dag Doughtrys hytt och väntade på
att denne skulle komma in från babordssidan. Efter
att hastigt ha sett sig omkring i rummet och
luktat på kojen och under kojen och övertygat sig
om att Jerry inte var där, vände Michael sin
uppmärksamhet till Kwaque.
Kwaque försökte vara vänlig. Han gav ifrån sig
ett kluckande ljud för att bevisa sin vänlighet, och
Michael morrade åt denne svarting som vågat lägga
händerna på honom — en besudling, enligt vad
Michael blivit lärd — och vågat tala till honom,
som endast umgicks med vita gudar.
Kwaque besvarade snäsan med ett fånigt flin och
ville närma sig dörren för att vara redo att öppna
den då hans herre kom. Men så snart han lyfte
foten, flög Michael på honom. Kwaque satte ge-
33
Michael, Jerrys bror.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
