Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så här förhåller det sig, min gosse», sade
stewarden. »Din far och mor voro irländska. Neka
inte för det, din slyngel...»
Uppmuntrad av den omisskännligt glada och
vänliga tonen vrickade Michael förtjust med hela
kroppen och bultade i golvet dubbelt så ivrigt. Han
förstod naturligtvis inte ett ord, men vad han
förstod det var ett visst något bakom orden, som
gav denna ramsa av ljud den hemlighetsfulla
omot-ståndlighet som fanns hos alla vita gudar.
»Du skall aldrig skämmas för dina förfäder. Och
kom ihåg att Vår herre älskar irländarna. —
Kwaque! Gå efter två butelj öl från isskåp! Det syns
redan på din långa nos att du är irländare.
(Mi-chaels svans slog tapto.) Försök inte att ställa
dig in. Det är bra att jag känner till dina
lismande, krypande, inställsamma fasoner. Mitt hjärta
är ogenomträngligt, det vill jag du skall veta. Det
har alldeles för länge dränkts i öl varenda dag.
Jag har stulit dig för att sälja dig, inte för jatt
fästa mig vid dig. Jag kunde ha tyckt om dig
förr i tiden, men det var innan ölet och jag blevo
bekanta. Jag skulle sälja dig för tjugu pund
kontant nu, om tillfälle erbjöd sig. Och jag ämnar
inte fästa mig vid dig, så mycket du vet det.»
»Vad var det nu jag skulle säga, då jag blev
avbruten av dina inställsamma fukter ...»
Han hejdade sig för att sätta för munnen den
uppslagna butelj, som Kwaque räckte honom. Han
suckade, torkade sig om läpparna med aviga
handen och fortfor:
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
