Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lerad svordom och skrek till av förbittring och över
raskning.
En välriktad spark slungade bort Michael och
gav matrosen tillfälle att ännu en gång blanda sig i
leken med sin svabb. Och nu uppträdde Dag
Doughtry på scenen och såg sin kapten framför sig,
söndersliten, blodig och andfådd, Michael som under
hemsk tystnad försvarade sig mot svabben och en
stor persisk katta, som vred sig med avbruten rygg.
»Killeny Boyl» ropade stewarden befallande.
Trots allt hans raseri trängde hans herres röst
igenom Michaels medvetande, han lugnade sig nästan
ögonblickligen, lade ner öronen och den uppstående
raggen, och hans läppar gledo ner över tänderna
då han vände på huvudet för att visa att han hört
befallningen.
»Kom hit, Killeny.»
Michael lydde — kröp icke inställsamt, utan
travade ivrigt och gladt bort till steward.
»Couche, Boy.»
Han vände sig halvt rundt i det han kastade sig
ner med en suck av lättnad och hastigt kysste
stewards fot med sin röda tunga.
»Är det er hund, steward?» frågade kapten
Duncan med rösten halvkvävd av vrede och andnöd.
»Ja, kapten. Det är min hund. Vad har händt?»
Michael hade begått så många brott att de
rentav kommo kaptenen att storkna. Han kunde
endast peka på den döende katten och sina
sönderrivna kläder och blödande sår och foxterrierna som
slickade sina hundbett och jämrade sig vid hans
fötter.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
