Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fix idé. Vad stewardens känslor för Michael höll
på att utveckla sig till framgår bäst av hans
samtal med kapten Duncan.
»Han måste bestämt ha följt med mig ombord»,
avslutade Doughtry sin osannfärdiga berättelse. »Jag
visste aldrig av det. Jag såg honom sista gången
på stranden. Nästa gång jag såg honom låg han
och sov i min koj. Hur hade han kommit dit,
kapten? Hur kunde han just hitta vägen till min
hytt? Det får ni själv räkna ut. Jag påstår att det
är ett underverk, rentav ett underverk.»
»När båtsmannen stod vakt på landgångenl»
hånade kapten Duncan. »Som jag inte kände till edra
knep, steward. Det är inte alls något underverk.
Bära vanlig stöld. Följde han er ombord? Den där
hunden har aldrig stigit över relingen. Han kom
in genom en lastport, och det gjorde han inte
godvilligt. Jag kan slå vad om att en nigger hjälpte
till. Men låt oss nu inte leka kurragömma längre.
Ge mig hunden, så skall jag aldrig säga ett ord om
katten.»
»Då ni tror vad ni tror, skulle ni ju då bli
tjuv-gömmare», svarade Doughtry och rynkade
ögonbrynen ■ trilskt som vanligt då han satte sig något
i sinnet. »Jag är bara steward, och mig skulle det
inte alls göra något att bli arresterad för hundstöld,
men ni, kapten på en fin ångare, hur skulle det
ta sig ut? Nej, då är det klokare att jag behåller
hunden som har följt efter mig ombord.»
»Jag ger er tio pund», föreslog kaptenen.
»Nej, det går inte, det går inte, och ni är ju
kapten», upprepade stewarden och skakade dystert
65
Michael, Jerrys bror.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>