Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
En annan konst som Dag Doughtry lyckades lära
Michael höjde honom så mycket i kapten Duncans
ögon att han bjöd femtio pund och »fullkomlig
glömska beträffande katten». Först övade
Doughtry konsten privat tillsammans med förste
maskinisten och plantageägaren. Icke förr än han var
fullkomligt belåten visade han den offentligt.
»Antag nu att ni ä’ poliskonstapel eller detektiv»,
sade Doughtry till förste och tredje styrmannen.
»Och antag att jag har begått något förfärligt brott.
Antag att Killeny är den enda ledtråden och att ni
har Killeny i ert våld. Då han känner igen sin
husbonde — mig naturligtvis — har ni mig fast.
Gå nedåt däcket med honom, led honom i band.
Se’n komma ni tillbaka den här vägen med honom
och låtsa att det här är gatan, och då han känner
igen mig, kan ni inte arrestera mig. Förstår ni?»
De båda styrmännen ledde bort Michael och
kommo tillbaka efter några minuter. Michael stretade
i väg och låg åt i snöret för att söka steward.
»Vad kostar hunden?» frågade Doughtry då de
kommo närmare — det var den lösen de lärt
Michael att känna igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0071.html
