Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning Michael åtagit sig det tvånget att spela ond
och hotfull mot den älskade stewarden.
»Det dröjer litet innan han kan glömma det där»,
förklarade Doughtry i det han försökte lugna
Michael.
»Seså, Killenyl Gå efter tofflorna. Vänta. Gå
efter e n toffel. Gå efter två tofflor.»
Michael såg upp med spetsade öron och med
hela sin intelligens koncentrerad i de frågande
ögonen.
»Två tofflor 1 Gå efter dem genast.»
Han rusade i väg med en fart så att han såg
ut som ett streck där han flög fram över däck, och
då han vek om hörnet av ruffen halkade hans
bak-fötter på de hala däcksplankorna.
Nästan i blinken var han tillbaka med bägge
tofflorna i munnen och lade ner dem vid stewardens
fot. —
»Ju mer jag lär känna hundar, desto
märkvärdigare tycker jag att de ä’», sade Dag Doughtry,
sedan han tömt sin fjärde butelj, till
plantageägaren samma kväll strax före kojdags. »Killeny Boy
till exempel. Han uträttar inte saker och ting åt
mig mekaniskt, bara för att han har lärt sig att
göra det. Det är mer än så. Han gör det emedan
han tycker om mig. Jag kan inte förklara
sammanhanget, men jag känner det, jag vet det.
»Det är kanske så här. Killeny kan inte tala som
ni och jag tala, menar jag; så att han kan inte säga
mig hur han älskar mig, men han är idel kärlek
ända ut i vartenda hårstrå. Och eftersom hand-
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
