Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han ha storknat av förvåning, om han genom
den stängda dörren kunnat se vad som genast
började försiggå där. Genom den öppna lastporten lät
Doughtry langa ner i en ständig ström allt vad som
fanns i rummet. Alla hans tillhörigheter försvunna,
till och med sköldpaddskalen och fotografierna och
kalendrarna på väggen. Michael, som ålagts
tystnad, kom sist. Sedan återstodo endast en
sjömans-kista och två koffertar som voro för stora att gå
igenom lastporten, men saknade innehåll.
Då Doughtry drev nedåt mellandäck en stund
därefter och stannade för att prata med
tullvaktmästaren och en understyrman vid landgången, hade
kapten Duncan ingen aning om att han såg sin
steward för sista gången. Han såg honom gå
tomhändt utför landgången, utan någon hund i hälarna,
och gå framåt bryggan i det elektriska ljusskenet.
Tio minuter sedan kapten Duncan sett hans breda
rygg för sista gången, satt Doughtry i roddbåten
med hans tillhörigheter på väg till Jackson Bay,
nedlutad över Michael, och smekte honom, medan
Kwaque, tyst kuttrande av förtjusning över att vara
tillsammans med det käraste han hade i världen,
ännu en gång dök ner med handen i sin tunna
rocks sidoficka för att övertyga sig att han inte
hade glömt kvar sin älskade mungiga.
Dag Doughtry hade betalat bra för Michael.
Bland annat hade han ej velat väcka misstankajr
genom att ta ut sin hyra hos Bums Philp-bolaget.
Han offrade de tjugu pund han hade att fordra,
och det var just den summa han den där kvällen
på Tulagis strand hade antagit att han kunde få
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
