Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natten, då jag väntade på att det skulle bli litet
mera dagg på mitt område, hörde jag en
dagg-slickare smyga sig fram utmed babords reling, som
var mitt ställe, akter om toften närmast
akterspegeln. Jag vaknade ur mina plågsamma
drömmar om kristallklara källor och översvämmande
floder och lyssnade efter den där mannen som jag
antog ville inkräkta på det som var mitt.
»Han kom närmare gränsen av mitt område, och
jag hörde honom uppge små stönande och
kvidande ljud medan han slickade det fuktiga träet. Det
var som att höra ett djur beta om natten och
komma allt närmare.
»Jag höll ’händelsevis ett roddarefotspjärn i min
hand — för att samla upp den smula dagg som
kunde falla på det. Jag visste inte vem han var, men då
han slickade utöver gränslinjen och stönade och
kved medan han slickade i sig mina dyrbara
daggdroppar, slog jag till. Fotspjärnet träffade honom
mitt på näsan — det var båtsmannen — och så
började myteriet. Det var båtsmannens kniv som
gjorde skråman i mitt ansikte och kapade av mina
fingrar. Tredje styrmannen, adertonåringen,
kämpade tappert bredvid mig och räddade mig så att
han och jag, strax innan jag svimmade, vräkte
båtsmannens lik överbord.»
Steg nere i kajutan kom Doughtry att återta
polerandet som han glömt en stund. Och medan han
gned mässingsstången, tänkte han för sig själv:
»Den där gubben har minsann gått igenom ekluten.
Tänk att så’nt kan händal»
»Nej», fortfor Gamle sjöbussen med sin tunna
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
