Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans med Steward och sjunga med honom alla
sånger och melodier som han sjöng eller gnolade.
Ännu mera begåvad och originell än Jerry, lärde
Michael sig fortare, och då hans uppfostran
försiggick med musiken som mellanhand, lärde han sig
sjunga långt bättre än Villa Kennan någonsin
kunnat lära Jerry.
Michael kunde tjuta, eller rättare sagt sjunga
(eftersom hans tjut var så mjukt och behärskat)
alla melodier som stewarden sjöng med honom och
som ej överskredo hans röstomfång. Dessutom
kunde han på egen hand alldeles tydligt sjunga
»Hem, kära hem», »Bevare Gud vår kung» och
»Det ljuva ordet Snart». Även då han var ensam
kunde han, eggad av Steward, som stod ett långt
stycke ifrån honom, sjunga »Shenandoah» och »Bölja,
bär mig bort».
Vid tillfällen då Steward ej var närvarande
passade Kwaque på och tog fram sin mungiga och
lockade till och med genom detta enkla instrument
Michael att sjunga med honom King William
Islands barbariska och trolska melodier. En annan
sånglärare, men en som Michael var förtjust i, fick
också makt över honom. Han hette Corky. Det
talade han om för Michael första gången de
träffades.
»Corky», sade han käckt utan en skälvning i
rösten, då Michael fick se honom och rusade på
honom för att bita ihjäl honom. Och människorösten,
en guds röst, som kom ur strupen på den lilla
snövita fågeln, kom Michael att sätta sig och med
ögon och näsborrar söka i skansen efter den män-
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
