Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tonga, gummi och mahogny i Yucatan. Och till
sist fick jag sova i nattasyler och äta avskräde på
usla matlokus, och mer än en gång stod jag i
brödkö vid midnatt och undrade om jag inte skulle
svimma innan jag fick något i mig.»
»Och ni beklagade er aldrig för er familj», sade
Dag Doughtry beundrande under pausen.
Gamle sjöbussen rätade upp sig, gjorde ett kast
med huvudet, höjde det sedan igen och upprepade:
»Nej, jag beklagade mig aldrig. Jag kom in på
fattighuset eller grevskapets fattiggård, som det
kallas. Jag förde ett ynkligt liv. Jag levde som ett djur.
I sex månader levde jag som ett djur, men sedan
hittade jag på en utväg. Jag grep mig an med att
bygga. Wide Awake. Jag byggde den planka för
planka och plåtbeslog den, valde ut master och
varenda rundhult och mönstrade själv på hela
besättningen både för- och akterut och lät judarna
utrusta fartyget och seglade med det till
Söderhavet ocjh skatten som låg begravd en famn
under sanden.
»Ser ni», förklarade han, »allt det där gjorde jag
i min fantasi, ty jag var hela tiden inhysing på
fattiggården för förolyckade män.»
Gamle sjöbussens ansikte blev plötsligt mörkt och
dystert, och hans högra hand grep Doughtrys om
handleden och fjättrade den med sina utmärglade
stålfingrar.
»Det var ett långt och besvärligt arbete att
komma ifrån fattiggården och finansiera mitt stackars
lilla ynkliga äventyr på Wide Awake. Vet ni, jag
arbetade i två år i fattiggårdens tvättinrättning för
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
