Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kropp och själ tillsammans. Men jag bjöd andra,
mycket noga utvalda personer på en drink — bjöd
som om jag varit en förmögen man, det gjorde
ju min historia mera trovärdig, och medan jag
själv bara låtsades dricka, hasplade jag upp min
saga om Wide Awake, storbåten, de
hemlighetsfulla pejlingarna och skatten under sanden — en
famn under sanden. Det var litterärt, det var
psykologiskt, det hade en smak av saltvatten och djärva
expeditioner och rika byten.
»Ni har lagt märke till guldklimpen som jag bär
på min urkedja. Den hade jag inte råd med på
den tiden, men jag talade om guld i stället,
Cali-fomiens guld, massor av guldklimpar som vid
grävningarna fyrtionio och femtio. Det var litterärt.
Det hade lokalfärg. Sedan, efter min första
expedition från Boston, kunde jag köpa en guldklimp.
Den blev ett bete som människorna nafsade efter
som fiskar. Och som fiskar nappade de också.
De här ringarna ä’ också beten. Ni ser aldrig
sådana ringar nu för tiden. Jag köpte dem då
jag blev kapitalist. Den här guldklimpen till
exempel. Jag talar, jag leker tankspridt med den medan
jag berättar om den stora guldskatten som vi grävde
ner under sanden. Plötsligt väcker guldklimpens
reflexer nya hågkomster hos mig. Jag talar om
storbåten, om vår törst och hunger och om tredje
styrmannen, den blonde ynglingen vars kind aldrig
gjort bekantskap med rakkniven och att han var
den som använde den till sänke då vi metade fisk.
»Men för att nu komma tillbaka till Boston. Då
jag tycktes ha druckit mig yr i mössan, berättade
’128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
