Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
Tidigt följande morgon upptäckte morgonvakten,
som brukade hämta upp dagens vattenförråd
till kabyssen och kajutan, att faten voro tomma.
Mr Jackson blev så orolig att han genast purrade
kapten Doane, och det hade ej gått många minuter
förr än kapten Doane väckt Grimshavv och
Nishikanta för att berätta dem olyckan.
Frukosten blev i hög grad spännande för Gamle
sjöbussen och Dag Doughtry, ty trion rasade och
jämrade sig. Isynnerhet var kapten Doane utom
sig av bedrövelse. Simon Nishikanta for ut i
infernaliska hotelser mot den usling som begått dådet
och skildringar av det straff som väntade honom,
medan Grimshaw oupphörligt knöt sina väldiga
köttröda nävar, som om han kramat om någon strupe.
»Jag kommer ihåg fyrtiosju — nej, fyrtiosex —
ja, fyrtiosex», sladdrade Gamle sjöbussen. »Då var
jag i en likadan eller ännu värre knipa. Vi va’
sexton stycken i storbåten. Vi stötte på grund på
Glisterrevet. Det fick det namnet sedan vår lilla
vackra skuta upptäckte det en mörk natt och fick
lämna kvar sin benstomme där. Revet står på
ami-ralitetskartoma. Det kan kapten Doane intyga...»
Ingen hörde på utom Dag Doughtry, som serve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0138.html
