Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Besynnerligt», tänkte han, men så torkade han
sig i ansiktet och glömde bort alltsammans.
Lika litet som han visste vilken ohygglighet denna
mörka fläck representerade, visste han att Ah Moys
sneda ögon för länge sedan märkt den och fortfor
att iaktta den dag för dag med hemlig växande
fasa.
Lovande upp mot sydostpassaden började Mary
Turner sin långa färd till Marquesasöama. Bland
besättningen rådde idel glädje. De voro ju bara
lättmatroser med hyra därefter, men ändå
hälsade de med förtjusning nyheten att de styrde kurs
mot en tropisk ö för att fylla på sina vattenfat.
I kajutan voro de tre kompanjonerna vid dåligt
lynne, och Nishikanta var öppet försmädlig mot
kapten Doane och betvivlade att han kunde styra
rätt på Marquesasöama. I mellandäcksskansen voro
alla glada — Dag Doughtry, emedan hans hyra
snart skulle falla ut och det var säkert att man
skulle ta in nytt ölförråd; Kwaque emedan han var
glad så snart hans herre var glad; och Ah Moy
emedan han snart skulle få tillfälle att desertera från
skonaren och de båda spetälska tillsammans med
vilka han var inkvarterad.
Michael delade den allmänna glädjen i
mellandäcksskansen och arbetade ivrigt tillsammans med
stewarden på att lära sig en femte sång utantill.
Det var »Visa vägen, ljusa sky». I sin sång, som
när allt kom omkring ej var något mera än ett
skolat tjut, sökte Michael något, han visste ej vad.
Det var i själva verket de borttappade
kamraterna, den förhistoriska tidens hundhjordar, in-
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
