Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan hunden någonsin slutit sig till människorna vid
deras eldar, ja innan människorna börjat göra upp
eldar eller blivit människor.
Han var ju född helt nyligen och hade endast
levat två år i världen, så att han hade ingen egen
erfarenhet om de borttappade kamraterna. I
många tusen släktled hade han varit skild från dem,
men djupt nere i tillvarons gömslen, inpräglat och
införlivat med varje hans muskel eller nerv, var det
outplånliga minnet av de vildmarkstider då
skugglika förfäder hade följt den stora hundhjorden och
på samma gång utvecklat både kamraterna och
sig själva. Då Michael sov, döko urtidsminnena
stundom upp till ytan av hans undermedvetna värld.
Dessa drömmar voro verkliga så länge de räckte,
men då han var vaken, kom han föga ihåg dem,
om han ens mindes dem alls. Men då han sov eller
sjöng tillsammans med stewarden, längtade han efter
de förlorade kamraterna och eggades att söka den
borttappade vägen tillbaka till dem.
I vaket tillstånd hade Michael andra, riktiga
kamrater. Det var stewarden, Kwaque, Corky och Scraps,
och han följde dem hack i häl, liksom hans gamla
förfäder hade följt sitt eget släkte under jakterna.
Mellandäcksskansen var detta koppels hundgård, och
från denna skans strövade det ut i världen, som
var Mary Tumer, det på det oroliga havet
ständigt gungande och rullande fartyget.
Men skansen och dess invånare betydde mera
för Michael än blott och bart kamratskap. Den var
himlen, ty Gud bodde där. Människorna uppfunno
tidigt Gud, ofta av sten eller lera eller eld, och
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
