Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eggad av sin mor gjorde den döende ungen
krampaktiga försök att simma, men det lyckades icke,
han Vacklade endast hit och dit.
Medan modern kretsade omkring honom, råkade
hon få sin bog under Mary Tumers babords låring,
och Mary Turner fick slagsida åt styrbord, medan
hennes akter lyftes en meter eller mera. Och det
var icke bara en oavsiktlig tillfällighet.
Valfiskhonan ryckte till vid beröringen med fartygets skrov
och gjorde ett slag med stjärten. Stöten träffade
relingen strax för om förmasten, åstadkom ett hål
tvärsigenom den, som om den varit av
cigarrlåds-trä och bräckte skamdäcket.
Det var allt. Hela besättningen stirrade
skräckslagen ner på havsdjuret, som var utom sig av
sorg över sin döende unge.
Under loppet av en timme, varunder skonaren
och de båda valarna drevo allt längre ifrån varandra,
gjorde ungen flera fåfänga försök att simma. Sedan
uppgav den ett klagande läte och började våldsamt
vältra sig rundt och slå med stjärten.
»Det är dödskampen», sade Gamle sjöbussen vekt.
»Nu är den död», sade kapten Doane fem minuter
därefter. »Vem skulle kunna tro det? En
gevärskula! Jag önskar att vi finge en halvtimmes bris,
så att vi kom ifrån det här grannskapet.»
»Det där kunde ha blivit vår undergång», sade
Grimshaw.
Kapten Doane skakade på huvudet då han
oroligt tittade upp på de slaka seglen och spejade
ut över havet efter någon krusning på vattnet. Men
allt var stilla lugnt, och de stora dyningarna höjde
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
