Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffade tjugu fot från Mary Turners akter. Den
lyftes emellertid helt varligt och tvingade skonaren
att göra en artig bugning för havet.
»Om hon inte missat. . . »mumlade kapten Doane,
men tystnade sedan.
.. .»så hade det varit godnatt», ifyllde Doughtry
i hans ställe. »Då hade hon slagit in hela akterjn.»
Valen vände återigen, denna gång på endast två
hundra meters avstånd och gick ånyo till anfall, men
tog ej ut halvcirkeln tillräckligt, så att hon
träffade skonarens bog från styrbords sida. Hennes
rygg stötte emot förstäven och tycktes endast skrapa
emot stampstaget, men ändå dök Mary Turner ner
så att sjön stod i jämnhöjd med akterrelingen. Och
detta var icke allt. Stampstag och vaterslag gåvo
sig av, liksom alla styrbordsstag ända till
bogsprö-tet, så att detta svängde ut på babords sida i rät
vinkel och lyftes upp av de återstående
märsstångs-stagen. Märsstången hoppade högt i luften och
dun-sade sedan i däck så att bogsprötet dök ner djupt
i vattnet, brakade loss från förstäven och låg och
drev utmed långsidan.
»Tysta ner hunden I» befallde Nishikanta
Doughtry i ursinnig ton. »Annars ...»
I stewardens armar morrade och skällde Michael
ilsket icke allenast på valen, utan på alla fientliga
och hotande makter som hade injagat panik hos
de tvåbenta gudarna på denna flytande värld.
»Just därför låter jag honom sjunga», snäste
Doughtry tillbaka. »Ni har ställt till det här
krånglet, och om ni lyfter en hand mot min hund, kom-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
