Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för några minuter sedan. De ägnade en minuts
uppmärksamhet åt deras spillror på däck —
mesan-märsstången hade kört tvärsigenom spankern och
uppehölls vertikalt av dess solida duk, men
svängde fram och tillbaka varje gång seglet slog,
stor-märsstången låg tvärs över den krossade
skanskappen.
Medan valfiskhonan gav sin sorg så våldsamma
uttryck och drog sig tillbaka till nytt anlopp,
samlades hela Mary Turners besättning vid styrbords
livbåt som hängde där färdig att firas ner. En
ansenlig massa lådor, vattenankare och personligt
bagage var uppstaplad på däck. En blick på allt
detta och på de många människorna, både befäl
och besättning, visade att det skulle bli en farligt
överlastad båt.
»Vi måste i alla händelser ha matroserna med
oss — de kunna ro», sade Simon Nishikanta.
»Men behöva vi er?» frågade Grimshaw bistert.
»Ni tar upp alldeles för stort rum med er korpus,
och ni är i alla fall bara ett kreatur.»
»Jag tänker jag kommer nog att behövas», sade
pantlånaren, i det han ryckte upp sitt skjortbröst
— i häftigheten slet han bort fyra knappar — och
visade en Coltrevolver, som i sitt hölster satt
under vänstra armen, på bara skinnet, och med kolven
lätt åtkomlig för högra handen. »Jag tänker jag
kommer att behövas. Men de ovälkomna kan vi
nog göra oss av med.»
»Ja, om ni nödvändigt så vill», medgav
vetefarmaren sarkastiskt, men han knöt ofrivilligt sin stora
hand som om d^n kramat om en strupe. »För resten,
15»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
