Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doughtry steg fram.
»Det blir inte rum för er . . . och för en eller två
till, ledsamt nog.»
»FamostI» sade Doughtry. »Jag höll just på att
bli rädd att ni skulle vilja ha mig med. — Kwaque,
du taga migs grejor, lägga dem i annan båt annan
sida.»
Medan Kwaque lydde, pejlade styrmannen
pumpen för sista gången, rapporterade tre och en halv
fot, och så lastades styrbordsbåten av matroserna
med det lättare godset.
En gänglig, smalaxlad skandinavisk matros, över
sex fot lång och smärt som en vidja, med ljusblå
ögon och hy och hår därefter, slöt sig till Kwaque
och hjälpte honom lasta.
»Här, långa John», ropade styrmannen, »här är
er båt. Ni skall arbeta här.»
Den gänglige smålog förläget och sade med stark
brytning: »Tack så mycket, jag går helst med
kocken.»
»Låt honom gå, så mycket lättare blir vår
livbåt», inföll Nishikanta. »Är det något mera?»
»Ja visst», flinade Dag Doughtry honom midt i
ansiktet, »vad som finns kvar av ölet tar jag med
mig i min båt, så vida ni inte har något att
invända.»
»Nej, inte för två cents ...» fräste Nishikanta
ursinnigt.
»Inte för en billion cents skulle ni vilja riskera
en dust med mig, ni penningutsvettare», svarade
Doughtry. »Ni har svingat er upp till en stor pamp,
men jag vet vad ni egentligen går för. Inte för
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
