Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doughtrys spetälska, vägde det ena mot det andra
och tog de båda båtarnas tunga eller lätta last med
i beräkningen.
»Mig gå andra båt», sade Ah Moy och började
släpa sin packning tvärsöver däck.
»LossI» kommenderade kapten Doane.
Scraps, den stora Newfoundlandsvalpen, som lekt
och Irasat under allt detta bråk, såg nu att så många
av Mary Turners människor voro nere i livbåten,
tog ett språng över den låga relingen, som var nära
vattenytan, och hamnade sprattlande ovanpå berget
av sjömanskistor och proviantlådor.
Båten krängde, och Nishikanta ropade med dragen
revolver:
»Tillbaka med honom! Kasta upp honom
ombord !»
En matros lydde, och efter en kort luftfärd låg
Scraps på rygg på Mary Turners däck. Han tog
det emellertid bara som en hårdhändt lek, vältrade
sig hänryckt, slingrade sig som en mask under
väntan på de nya upptåg man skulle låta honom vara
med om. Med ett inställsamt, kamratlikt skall slog
han med tassen efter Michael, som nu stod fri och
lös på däck, men fick till svar en avvisande och
vresig morming.
»Vi måste väl öka vår samling med honom, eller
hur, sir?» sade Doughtry och tog sig tid att lugnande
klappa den stora valpen på huvudet; till belöning
fick han en slick på handen av valpens mjuka tunga.
Ingen första klassens steward kan existera utan
att ha ett mer än vanligt mått av praktisk
tilltagsenhet. Dag Doughtry var en första klassens steward.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
