Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade stewarden till Gamle sjöbussen. »Vi ha godt
om tid. Skonaren kommer inte att sjunka fortare,
sedan den tagit in vatten, än den sjunker nu.»
Medan han sade detta, voro spygatten nästan i
jämnhöjd med havet, och skutan rullade långsamt
i de stora dyningarna.
»HejI» ropade han över den allt bredare
vattenytan till kapten Doane. »Vad är kursen till
Marquesasöama? Rätt som det går nu? Och hur långt
är det?»
»Nord-nordost, ett kvarts streck ostligt!» lydde
det knappt hörbara svaret. »Då kommer ni till
Nuka-Hiva! Omkring två hundra mil! Fall av rätt
undan passadvinden så går det bra!»
»Tack, kapten», ropade stewarden innan han
sprang akteröver, ryckte upp dörren till
nakter-huset och bar styrkompassen till livbåten.
Eftersom valen dröjde med att göra ett nytt anfall,
trodde de nästan att hon hade uppgivit det. Och
medan de väntade och sågo henne rulla på
dyningarna en åttondels mil därifrån, fortfor Mary Turner
att sjunka.
»Nu kunde vi nästan göra ett försök», sade
Doughtry till långa John, då en ny röst blandade sig i
diskussionen.
»Corky! — Corky!» lät det jämmerligt nerifrån
skanstrappan.
»Fan anamma!» lydde nästa replik, uttalad i
ilsken ton. »Fan anamma! Fan anamma!»
»Naturligtvis!» avgjorde Doughtry i det han
sprang tvärsöver däck, kavlade sig över
stormärs-stången och de många stagen som spärrade vägen
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
