Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är bra att ha en hund ombord på en flodbåt, då
hela besättningen sover i hamnen eller se’n vi gått
till ankars utanför en plats.»
»Säg upp Hanson nu», ivrade Dag Doughtry.
Men kapten Jörgensen skakade långsamt på
huvudet.
»Först skall jag klå honom.»
»Klå honom nu och kör bort honom», envisades
Doughtry. »Där står han nu vid hörnet av disken.»
»Nej. Han måste ge mig anledning. Jag har
många anledningar. Men jag vill ha en anledning,
som hela besättningen kan förstå. Jag vill att han
skall tvinga mig att klå upp honom, så att hela
besättningen säger: ’Bravo, kapten, ni gjorde rätt.’
Då får ni platsen, Doughtry.»
Om inte kapten Jörgensen sölat med den
påtänkta rammelbuljongen och om inte Hanson sölat
med att ge honom anledning därtill, skulle Michael
ha följt med Steward ombord på skonaren Howard,
och alla Michaels följande öden skulle ha blivit helt
annorlunda än de nu voro bestämda att bli. Men
bestämda voro de av slumpen och av en kedja
tilldragelser, som Michael ej kunde göra
någonting till och som han lika litet kunde ana som
Steward själv. Vid den tiden var Michaels förestående
teaterbana och grymma behandling någonting som
han ej kunde ana eller ha den avlägsnaste tanke
på. Och icke ens den galnaste opiedröm kunde ha
manat fram sådana öden som väntade Dag
Doughtry och Kwaque.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
