Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men vad i all världen...» började Doughtry, men
det tycktes hans f. d. vän ej fästa sig vid, ty han
sade till doktor Masters:
»Pestsjukhuset har stått tomt sedan den där
japanen dog. Jag känner till hur fega alla edra
hej-dukar ä’, så att jag skulle råda er att låta bedöva
de här båda, så att man ostört kan få
desinfi-ciera lokalerna innan de släppas in.»
»För Guds skull», bad Doughtry, och all hans
stridslust hade förgått, så förlamad var han av blotta
tanken på att han råkat ut för den förfärliga
sjukdomen. Han vidrörde med pekfingret sin
känslo-lösa panna, luktade sedan på det och kände lukten
av bränt kött. »För Guds skull, ha då inte så brådt.
Om jag har fått sjukdomen, nåja, så är det inte mer
med det. Men för det ha vi väl rättignet att bli
behandlade som människor. Ge mig två timmar,
så skall jag lämna staden. Och om tjugufyra
timmar skall jag ha lämnat landet. Jag går till sjöss ...»
»Och fortfar att hota den allmänna säkerheten,
var ni än befinner er», inföll doktor Masters, som
redan såg för sig en spalt i aftontidningen med
spärrad stil, där han framställdes som en hjälte,
San Franciscos heliga Georg, som stod med Iyftad
lans mellan folket och spetälskans drake.
»För bort dem», sade Walter Merritt Emory och
undvek att se Doughtry i ögonen.
»Giv akt! MarschI» kommenderade kommissarien.
De båda konstaplarna ryckte fram mot
Doughtry och Kwaque med utsträckta battonger.
»Håll er undan och rör på spelet», brummade
en av konstaplarna barskt. »Och gör som vi säger,
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
