Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gränslinjen gick hundra meter närmare. Dit
kommo vaktema hastigt för att lägga ned matvaror,
medikamenter och skrivna läkareföreskrifter och
drogo sig tillbaka lika hastigt som de kommit. Här
stod också en svart tavla, på vilken Doughtry var
tillsagd att med krita anteckna sina önskningar och
behov med så stora bokstäver att de kunde läsas
på avstånd. Och på denna tavla skrev han i många
dagar, icke för att begära öl, ehuru sexlitersvanan
blivit tvärt avbruten, utan i den här stilen:
Var är min hund9
Det är en irländsk terrier.
Han är snagglidrig.
Han heter Killeny Boy.
Jag vill ha min hund.
Jag vill tala med doktor Emory.
Bed doktor Emory skriva till mig om min hund.
En dag skrev Dag Doughtry:
Om jag inte får min hund, dödar jag doktor Emory.
Sedan meddelade tidningarna allmänheten att det
sorgliga fallet med de båda spetälska i
pestsjukhuset hade blivit tragiskt, emedan den vite mannen
hade förlorat förståndet. Medborgare med
allmänanda skrevo i tidningarna och ivrade emot att man
ej gjorde slut på en sådan fara för kommunen,
fordrade att Förenta staternas regering skulle bygga
ett nationellt spetälskhem på någon avlägsen ö eller
isolerad bergstopp. Men denna lilla våg av intresse
lade sig till ro inom sjuttiotvå timmar, och repor-
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
