Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fem dollars var för att de skulle gå till
sjömanshuset och skriva sitt namn.»
»Men herre Gud, mr Greenleaf, ni tycks inte
förstå att han och jag äro spetälska.»
Nästan som av en elektrisk stöt flög Gamle
sjöbussen upp ur stolen, och hans gamla ansikte
uttryckte ett ädelt hjärtas vrede, då han sade:
»Herre Gud, sir, vad ni inte tycks förstå det är att
ni är min vän och att jag är er vän.»
Ännu under inflytande av sin vrede räckte han
ut handen.
»Steward, Doughtry, mr Doughtry, vän, eller vad
jag skall kalla er, detta är ingen skepparhistoria
om storbåten, hemliga pejlingar och skatten en famn
under sanden. Detta är verkligt. Jag har ett hjärta.
Detta, sir» — han viftade med handen under
Doughtrys näsa — »är min hand. Det är bara en sak
som ni får göra, måste göra, just nu. Ni måste
ta denna hand i er hand och trycka den, med
ert hjärta i er hand, liksom mitt ligger i min.»
»Men ... men...» stammade Doughtry.
»Om ni inte gör det, går jag inte härifrån. Jag
stannar här och dör här. Jag vet att ni är
spet-ålsk. Ni kan inte berätta mig något nytt om det.
Här är min hand. Tar ni emot den? Mitt hjärta
är i handloven, i pulsslagen, i varenda fingerspets.
Om ni inte tar emot den, säger jag er på förhand
att jag slår mig ned i den här stolen och dör.
Jag vill att ni skall förstå att jag är en man, en
gentleman. Jag är en vän, en kamrat. Jag är
ingen pultron. Jag lever i mitt hjärta och i min
hjärna — inte i denna skröpliga lekamen, som är
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
