Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reste sig däremot. Han ryckte till då instrumentets
på en gång gälla och lockande toner risslade igenom
honom. Hans strupe och bröst kände sig frestade
att sjunga, men han motstod frestelsen, ty han ville
ej sjunga för den där mannen. Allt vad han ville
honom var att han skulle ge honom tillbaka
Steward.
»Jaså, du är tjurskallig?» fräste Del Mar. »Hela
felet med dig är att du är rashund. Men jag råkax
känna till så’na som du, och jag kan nog sätta
fart i dig och tvinga dig att arbeta för mig precis
som för den andra gycken. Seså, börja nu.»
Han ändrade melodien till »Fältgudstjänst i
Georgien». Men Michael var envis. Icke förr än de
smältande tonerna av »Du gamla kära hem» strömmade
igenom honom förlorade han sin självbehärskning
och uppgav sitt melodiska tjut, som var ett rop
efter de borttappade kamraterna under forna
årtusendens strövtåg. Under musikens eggande
hypnos kunde han ej annat än längta lidelsefullt efter
hundskarornas glömda liv då världen var ung och
alla hundar hörde samman som ett enda folk, innan
de skingrades för alltid under oändliga århundraden
av tamt husdjursliv.
»Ha ha», fnittrade Del Mar, utan en aning om
den urtidshistoria han framtrollade genom sitt
bleckinstrument.
En stark knackning i väggen underrättade
honom att någon sömnig passagerare var missbelåten.
»Nog nul» sade’ han skarpt och tog mungigan
från sina läppar. Och Michael tystnade och hatade
honom. »Nu fick jag allt bukt på dig ändå. Men
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
