Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michael gick i land i Seattle, ivrig och stretande
i halsbandet, tills han storknade och hostade och
överöstes med kalla svordomar av Del Mar. Ty
Michael behärskades av den föreställningen att han
skulle träffa Steward, och han tittade efter honom
vid första hörn och vid alla hörn med oförminskad
iver. Men bland alla dessa folkmassor fanns ingen
Steward. I stället blev han i hotell New
Washingtons källarvåning, där det alltid brann elektriskt
ljus, omhändertagen av bagagevakten och säkert
bunden midt ibland alpkedjor av koffertar, som
ständigt staplades upp, granskades, togos upp, buros
bort eller fingo nya kamrater.
Tre dagar hade gått under sådana pinsamma
omständigheter. Bärarna gjorde sig goda vänner med
honom och bjödo honom på oerhörda kvantiteter
överlevor från matsalen. Men Michael var för
besviken och bedrövad över Steward för att föräta
sig, medan Del Mar, åtföljd av hotelldirektören,
höll ett väldigt oväsen med bärarna för att de
över-trädt hans ransoneringsregler.
»Den där prissen är inte snäll», sade
bärarför-mannen till sin medhjälpare, då Del Mar hade gått.
»Han är flottig. Jag har aldrig tyckt om flottiga
brunetter. Min hustru är brunett, men flottig är
hon då inte, gudskelov.»
»Nej, jag känner till så’na där», instämde
medhjälparen. »Om man sticker en kniv i honom,
blöder han inte. Det kommer ingenting annat än
rinnande flott.»
Varefter bägge två genast lade för Michael ännu
större kvantiteter av mat som han ej kunde äta
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
