Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en grop i vägen ruskade om vagnen och dess
innehåll.
Buren var ej fullt så lång som Michael så att
han måste stå med nosen tryckt mot dess smalsidor.
En bil som kom utrusande från en gränd tvingade
den som körde vagnen att hålla in hastigt pchi
bromsa. Då buren hejdades så tvärt, slungades
Michael framåt. Det fanns ingen broms som kunde
hejda honom, så vida man inte vill kalla hans nos
för broms, ty det var den som gjorde slag i saken.
Han försökte lägga sig, hur trångt det än var,
och redde sig nu litet bättre, fastän hans läppar
blödde sedan de kommit i så våldsam kontakt med
hans tänder. Men det värsta återstod. En av hans
tassar stack ut mellan spjälorna och låg på
vagtns-bottnen där det knakade i koffertarna. En
ojämnhet i stenläggningen kom den närmaste kofferten
att hoppa upp och ändra plats, och då den
dun-sade ner igen, föll den på Michaels tass. Vid den
oväntade våldsamma smärtan skrek han till och
försökte samtidigt instinktlikt dra tillbaka tassen
med hela sin styrka. Därvid försträckte han sin
bog, och smärtan i den fängslade foten blev ännu
värre.
Nu greps Michael av blind skräck, den skräck
som är medfödd hos alla djur och även hos
människan — rädslan för en fälla. Alldeles
utom sig tjöt han ej längre, men han vred och
vände sig ursinnigt, spände alla muskler och senor
i sitt ben, så att det gjorde ännu värre ondt i den
krossade foten. Han högg till och med tänderna
i spjälorna i sin iver att komma åt vidundret där
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
