Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det tog ej längre tid. Då Michael, utom sig
av raseri, befann sig inne i buren igen, hade han,
en tå mindre än då han kom till världen. Blodet
rann ymnigt från den brutalt men skickligt
opererade foten, och han låg och slickade såret och
pinades av aningar om ett okändt fruktansvärdl öde
som väntade honom. Aldrig, så länge han känt
människor, hade han blivit så illa behandlad, och
att vara instängd i buren blev nu ännu mera
skrämmande, då därmed följde en känsla av att hotas av
en fälla. Ja, han var fångad i en fälla, han var
hjälplös, och det värsta i livet hade drabbat Steward,
vilken tydligen slukats av det tomma Intet, som
hade slukat Meringe, »Eugénie», Salomonsöarna,
»Makambo», Australien och »Mary Turner».
Plötsligt hördes på avstånd ett vanvettigt oväsen,
som kom Michael att spetsa öronen och resa ragg i
föreställningen om ny olycka. Det var ett förvirrat
gläfs, tjut och skall av många hundar.
»Fy tusan, det är de förbannade
konstmakarhun-dama», brummade stationskarlen till sin kamrat.
»Det borde finnas en lag mot att förevisa
hundkonster. Det är oanständigt.»
»Det är Petersons trupp», sade den andre. »Jag
tjänstgjorde då han kom i förra veckan. En av dem
låg död och för mina ögon såg det ut som om han
hade blivit ihjälpryglad.»
»Han hade väl fått sig ett kok stryk av Peterson
i den sista staden och sedan skickats i väg med
de andra och fått ligga och dö i bagagevagnen.»
Oväsendet tilltog då djuren flyttades från
järnvägsvagnen till en trallvagn, och då denna rullade
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
