Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrämt en vanlig hund, men på honom verkade det
endast så att han blev klarvaken och på samma
gång mycket ödmjuk. Det var som han gått i en
okänd och av vidunder befolkad jungel, vars vägar
och invånare voro honom alldeles främmande.
Då han trädde in på arenan, drog han sig åt
sidan mera styvbent än någonsin, reste ragg och
morrade djupt nere i strupen. Ty fem elefanter
voro på väg ut från arenan. Det var små elefanter,
men för honom voro de kolossala vidunder, endast
jämförliga med valfiskhonan, av vilken han sett
flyktiga skymtar då hon förstörde skonaren Mary
Turner. Men elefanterna ägnade honom ingen
uppmärksamhet; var och en av dem grep med
sna-beln om den framför gåendes svans, som de hade
blivit lärda att göra, då de gjorde sin sortie.
Han kom in på arenan med björnarna hack i häl.
Det var en sågspånsrundel stor som en cirkusarena,
inpassad i en fyrkantig byggnad med glastak.
Men det fanns inga bänkar omkring rundeln, ty
man ville aldrig ha åskådare. Endast Harris Collins
och hans medhjälpare samt fackmän som köpte
och sålde djur tillätos att åse hur djuren marterades
till att göra konster som kommo publiken att gapa
av förvåning eller kikna av skratt.
Michael glömde bort björnarna, vilka genast sattes
i arbete på den andra sidan av arenan. Några
karlar som rullade in väldiga, grant målade tunnor
som elefanterna ej kunde krossa, då de satte sig
på dem, tilldrogo sig ett ögonblick hans
uppmärksamhet. Sedan, då mannen som ledde honom
vilade sig litet, betraktade han med stort intresse en
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
