Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara, men vari består hans trick? Han har aldrig’
i livet slagit en volt, ännu mindre en dubbelvolt.
Vad tror ni, Johnny? Gnugga geniknölama.
Föreslå något.»
»Han kanske kan räkna», sade Johnny.
»Räknande hundar ä’ ju nu en osäljbar vara på
marknaden. Men låt oss i alla fall försöka.»
Michael, som var så säker i aritmetiken, vägrade
att visa sin skicklighet.
»Om han bara vore en vanlig hund, skulle han
kunna gå på bakbenen eller hur som helst», lydde
Collins’ nästa idé! »Låt oss försöka.»
Michael fick nu undergå den förödmjukande
tortyren att Johnny reste upp honom på bakbenen,
medan Collins med rottingen stack honom under
käken och slog honom på knäna. I sitt raseri
försökte Michael bita överguden, men rycktes tillbaka
av kedjan. Då han ville hämnas på Johnny,
sträckte denne ut armen och lyfte honom med
orub-ligt lugn upp i luften, så att halsbandet var nära
att strypa honom.
»Det är hopplöst», sade Collins i trött ton. »Om
han inte kan stå på bakbenen, kan han inte heller
hoppa genom tunnor. Ni har väl hört talas om
Ruth, Johnny. Hon var en överdängare. Hon
hoppade in och ut genom spiktunnor utan att
någonsin röra vid dem med framtassarna. Hon
expedierade åtta stycken, in genom en och ut genom
num-ro två. Jag kommer ihåg när hon var inackorderad
här och repeterade. Hon var en guldgruva, men
Carson förstod sig inte på att sköta henne, och
hon kolade av i lunginflammation vid Cripple Creek.»
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
