Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma sågspånsfält han hade framför sig, som om det
varit en talrik publik. »Detta är Barney Bamato,
den värsta skojare till mulåsna som världen
någonsin har skådat. Hon är tillgiven som en
Newfound-landsvalp ... vänta bara ...»
Han gick tillbaka till inhägnaden, sträckte ut
handen över repet och sade: »Kom hit, Barney, och
visa alla dessa herrskaper vem du tycker bäst
om.»
Och Barney trippade fram på sina små hovar,
nosade på den öppna handen och kom närmare,
nosade uppåt armen, stötte till Collins’ axel med
sin mule, reste sig litet på bakbenen liksom för att
sätta över repen och ta honom i famn. Vad hon
egentligen gjorde var att tigga och be Collins föra
bort henne från inhägnaden och den tortyr som
väntade henne.
»Det här är följden av att jag aldrig har stuckit
henne med spik», sade Collins till mannen med de
vaxade mustascherna, i det han gick tillbaka till
sin förra plats på sågspånsfältet över den inbillade
orkestern och tilltalade den inbillade publiken.
»Mina damer och herrar, Barney Barnato är stor
skämtare. Hon kan fyrtio tricks på sina fem
fingrar, och den människa är ännu inte född som hon
låter sitta kvar på sin rygg i sextio sekunder. Det
vill jag säga rent ut, innan jag framställer mitt
förslag. Det där låter lätt, inte sant? En minut,
en sextiondedel av en timme, noga specificerat sextio
sekunder, att sitta kvar på ryggen av en så snäll
och gladlynt mula som Barney. Välan, kom an
mina unga barbackaryttare! Till var och en som
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
