Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig utanför hans bur. Men han tog ingen notis om
dem, fortfor endast att gå fram och tillbaka,
svängde av och an imed huvudet och vände smidigt
om vid burens ändar. Det såg ut som om han hade
något bestämt i sinnet.
»Så där har han gått i två dagar», jämrade sig
hans skötare. »Och då man närmar sig honom,
sträcker han ut tassen efter en. Se, så han har
gjort med migl» Han höll upp sin högra arm.
Skjortans och undertröjans ärmar voro rivna i
trasor, och i skinnet löpte röda, parallela skråmor,
där klorna hade rispat. »Och jag var inte inne i
buren. Han gjorde det mellan järnstängerna, i ett
nafs, när jag skulle till att göra ren hans bur.
Om han åtminstone hade rutit eller något i den
vägen, men han ger aldrig ett ljud ifrån sig, går
bara fram och tillbaka ideligen, ideligen.»
»Var är nyckeln?» frågade Collins. »Det är bra.
Släpp in mig nu. Stäng sedan och ta ur nyckeln.
Tappa den, glöm bort den, kasta undan den. Jag
skall ge mig god tid att vänta på er, tills ni hittar
den och släpper ut mig.»
Och Harris Collins, en pyssling mindre än en
lättviktsboxare, som levat i ständig rädsla för att
hans barns mor vid bordet skulle kasta en tallrik
het soppa i ansiktet på honom, gick in i buren
inför denna kritiska publik av underlydande och av
främmande fackmän, endast beväpnad med en
kvastkäpp. Sedan stängdes dörren efter honom, och allt
under det han då och då kastade en vaksam blick
på den vandrande Hannibal upprepade han sin
befallning att nyckeln skulle tas ur.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
