Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem sex gånger gick lejonet fram och tillbaka
utan att ägna inkräktaren någon uppmärksamhet.
Sedan, då det vändt ryggen till och var statt på
bort-väg, steg Collins fram och ställde sig midt i vägen,
där Hannibal skulle fram under återvägen, och stod
stilla där. Då Hannibal kom tillbaka och fann vägen
spärrad, uppgav han intet rytande. Hans
muskelrörelser gledo silkesmjukt in i varandra då han
styrde kurs rakt på hindret i hans väg. Men Collins,
som visste förut vad lejonet skulle komma att ta sig
till, förekom dess angrepp genom att slå det med
kvastkäppen över dess ömtåliga nos. Hannibal drog
sig tillbaka med ett kort rytande och riktade ett
nytt blixtsnabbt slag med sin väldiga tass. Åter
blev han förekommen, och ett nytt slag på nosen
drev honom tillbaka.
»Måste hindra honom att lyfta upp huvudet, däri
ligger räddningen», mumlade dressören mellan
tänderna. »Jaså, nu igen? Där har du då.»
Den rasande Hannibal hade hukat sig ner till
språng och lyft upp huvudet. Det slag han nu
fick på nosen tvingade ner hans huvud till golvet,)
och alltjämt med nosen mot golvet gick djurens
konung baklänges med mullrande ljud i strupen och
bröstkorgen.
»Fortsätt», sade Collins, i det han följde efter och
med skarpa slag på nosen tvingade lejonet att
påskynda sin reträtt.
»Människan är djurens herre, emedan hon har
ett huvud som tänker», sade Collins till åskådarna,
»och hon har gjort huvudet till herre över kroppen,
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
