Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och ger honom ett tjuvnyp, och då tar deras
vänskap en ända med förskräckelse.»
Hälften av denna profetia gick i fullbordan, ty
fastän hon aldrig vände sig emot Michael, kom
det dock en dag då deras vänskap verkligen ändade
med förskräckelse.
»Sälarna ä’ alldeles för kloka», sade Collins en
dag under ett slags extemporerat föredrag för några
av sina lärlingar. »Man måste kasta fisk till dem,
medan de göra sina konster, annars tredskas de,
och det tar aldrig slut. Men man kan inte uträtta
mycket genom att ge läckerheter till hundar, till
exempel, fastän man kan få ett ungt odresserat
svin till att göra konster hjälpligt, om man har
en flaska med mat gömd uppe i ärmen.
»Allt vad ni ha att göra är att tänka er för.
Tror ni att ni kan få vinthundar att galoppera, om
ni lova dem en bit kött? Det är piskan som
förmår dem att galoppera. Se på Billy Green där borta.
Det finns intet annat sätt för honom att lära den
där hyndan hennes trick. Man kan inte smeka
henne till att göra det. Man kan inte muta henne till
att göra det. Det finns bara ett sätt, och det är att
tvinga henne.»
Billy Green höll nu på att dressera en liten
krus-hårig hund av obestämd ras. Han gjorde alltid
lycka under föreställningen genom att dra upp ur
fickan en liten hund som gjorde den konst det
här var fråga om. Den sista hade brutit ryggen av
sig och dött, och han höll nu på att öva in en ny.
Han tog den lilla stackaren i bakbenen och slängde
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
