Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans tre lejon voro inackorderade i Cedarwild.
Deras konststycke var spännande och till och med
hårresande, sett ur publikens synpunkt, ty medan
de rusade omkring och röto låtsade de som om de
ville riva ihjäl den lilla spensliga dam som förde
fram dem och endast tycktes hålla dem i tukt med
sitt okuvliga mod och det lilla ridspö hon höll i
handen.
»Det värsta är att de hålla på att bli för vana
vid det», klagade mannen. »Isadora kan inte längre
sätta liv i dem. De vilja inte spela teater.»
»Jag känner till det där», nickade Collins. »De
ä’ bra gamla nu, och för resten ha de inte längre
någon ruter i sig. Gamle Sark till exempel. Han
har fått så många skott med löst krut avlossade i
sina öron att han är stendöv. Och Selim — han
förlorade sitt mod på samma gång som sina tänder.
Det gjorde en portugis som tränade honom till
Barnum & Baileys trupp. Det har ni väl hört?»
»Nej, men jag har ofta undrat över det där»,
sade mannen och skakade på huvudet. »Det måste
ha varit ett väldigt slag.»
»Det var det också. Portugisen gjorde det med
ett järnspett. Selim var retlig och gav honom en
dask med tassen, och då gav han honom ett slag
midt på munnen just som han öppnade den för
att ryta. Han talade själv om det för mig. Selims
tänder ramlade ner på marken som dominobrickor.
Men han skulle inte ha gjort det, Det var att
förstöra värdefull egendom. Och han blev i alla
händelser avskedad för det.»
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
