Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För dyrt för mig», invände den andre. »Jag
måste ju förtjäna mitt uppehälle.»
»Det måste jag också. Det är därför jag är
här. Jag är specialist, och ni får betala
specialisthonorar. Ni blir flat som en pannkaka, då jag
säger det, så enkelt är det, och jag kan inte förstå
att ni inte redan vet det.»
»Och om det inte hjälper?»
»Om det inte hjälper, behöver ni inte betala.»
»Nå, sjung ut då», sade lejonmannen.
»E1 e k t r i s e r a buren», sade Collins.
Först förstod mannen icke, men så började ett
ljus gå upp för honom.
»Ni menar ... ?»
»Just det, ja», nickade Collins. »Och ingen
behöver veta det. Det behövs bara torrbatterier. Ni
kan lätt anbringa dem under burens golv. Allt vad
Isadora har att göra, då hon är färdig, är att
trampa på knappen, och då den elektriska
strömmen går genom deras fötter... ja, om de inte
då hoppa högt i luften och dansa och ryta så att
de överrösta orkestern, får ni inte allenast behålla
de tre hundra, utan jag skall ge er tre hundra till.
Jag vet det där, jag har sett det utföras, och det
förfelar aldrig sin verkan. Det är alldeles som om
de dansade på en rödglödgad plåt. De hoppa upp,
och var gång de komma ner bränna de fotterna igen.
»Men det hela måste gå så småningom», rådde
Collins. »Jag skall lära er elektrifieringen. Först
ett svagt batteri, som de kunna stå ut med, och
sedan allt starkare och starkare ända tills numret
298 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
