Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordonnans», sade hans hustru lugnt. »Det skulle
inte förvåna mig om hälften av dem dog för
oss nu.»
»Här hjälper det inta att prata», sade Davis och
tog av sig rocken. »Hugg i, min lilla vän, och
var beredd på det värsta. Vatten är vad de behöva.
Jag skall ge dem badkaret fullt.»
Hink efter hink tappade han vid vattenkranen
i hörnet och fyllde därmed ett stort kar av zink.
Vid ljudet av det rinnande vattnet började hundarna
kvida och stöna och jämra sig. Några försökte
slicka hans hand med sina svullna tungor då han
brutalt drog ut dem ur deras burar. De svagare
kröpo på magen bort till karet och trampades ner
av de starkare. Det var icke rum för alla, och de
starkare drucko först under mycket gräl och
slagsmål och nafsande med tänderna. Midt upp i detta
var Michael som både gav och tog emot bett, men
lyckades komma åt några hastiga klunkar av den
livgivande vätskan. Davis dansade rundt bland dem
och delade ut sparkar till höger och vänster så
att alla skulle släppas fram. Hans hustru hjälpte till
och slog omkring sig med en skurtrasa. Det var ett
förfärligt oväsen, ty sedan deras förtorkade strupar
mjukats upp av vattnet, kunde de åter ge hals
och tjuta ut all sin smärta och nöd.
Flera voro för svaga att släpa sig fram till vattnet,
så att det bars till dem och hälldes i gapet på
dem. De tycktes aldrig bli otörstiga. De lågo där
avdomnade överallt i rummet, men oupphörligt kröp
någon av dem bort till badkaret och försökte dricka
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
